Grå november

Söndag 13 november. Medan delar av övriga klubbmedlemmar kryssade bruntrast i Uppland ägnade jag mig åt att utnyttja väntetiden då dottern simtränade till att ta en prommenad längs mälarstranden i Strängnäs. I alarna vid Visholmen hittade jag ett 20-tal gråsiskor och längre ut vid badplatsen höll ett hundratal till på grusplanen. Ivrigt letandes efter mat. Själv försökte jag leta reda på en snösiska för att förgylla söndagens gråmulna novemberväder. Dock utan lycka. En ensam grönsiska lyckades jag dock hitta. Efter ungefär 5 min spanande på flocken förmörkades himlen av ett inferno av gråsiskor, hela himlen blev full av siskor. Värsta myggsvärmen, orsaken visade sig så småning om vara en hungrig sparvhök. Det intressanta var att lika snabbt sdom de dök upp var de borta och Visholmen kändes återigen fågeltom. Rätt läcker uppleves i gråtrist novemberdis.

Frostig morgon

SOK-gänget vid Morups Tånge fyr består av Leif, Staffan, Yngve, Petter, Barbro, Ulf, Lena, Anders, Peter och Inger. Foto: Gunilla

Sedvanlig matsäck gjordes i ordning och sen blev det städning av vårt boende. Många händer fick det att gå i ett huj, så var det klart. Solen steg upp över ett frostnupet landskap och innan avfärd tog vi en gemensam bild över oss som varit i Halland denna höst. En del skådade i Lerjan/Galtabäck innan hemresa och där fick de se bl a berglärka. Vissa hade bråttom hem och då hade turen att få sen en fasan! Vilket inte tidigare hade x-at under vistelsen. Under ett antal år har SOK haft höstexkursion till västkusten med varierande boende. Läget denna gång var på topp trots böjda nackar vid frukost och middag. Att bo på en fyrvaktarbostad under takåsarna har sina sidor men det är få förunnat att bo 30 m från Morup tånges fyr.
Läs mer om fyren här

300-gränsen sprängdes

Morgonskådning på Morups Tånge. Foto Gunilla Oleniusson

Idag lyckades Ulf spränga 300-gränsen. Det gjorde han med en obs av större piplärka vid Rosendals strand – grattis! De flesta andra lyckades dessutom få rödstrupig piplärka utom några få som istället fikade på Getterön. På morgonen startade vi med gemensam promenad över ängarna runt. Där sågs bl a sjöorre och hämpling innan vi drog iväg mot Trönninge ängar utanför Halmstad. Där hade det larmats ut ägretthäger och taigasångare. Vi hade alla tur att få se båda arterna.  Senare samlades vi på Getteröns Naturum för sedvanligt fika. I dammarna fann vi bl a skärfläcka och 6 mindre sångsvan.
På kvällen småprat om dagens upplevelser.

Det blåser på västkusten

Lunnefågelspaning på Fyrudden, Morup: fr v Peter Fridén, (Barbro Hellström skymd), Ulf Gustafsson, Petter Sundin, Anders Carlberg, Staffan Hellbom, Leif Ekblom och Lena C. Foto Gunnilla Oleniusson.

Glommens sten eller Morup tånges fyr, var kan vi hämta hem de bästa obsarna? Svaret blev båda två, dvs vi delar upp oss och står som klistrade vid vår tuber i flera timmar. Som lön för mödan blev resultatet fler hundra havssulor, storlabb, mindre lira, flera typer av alkor. Inger hade dessutom turen att se klykstjärtad stormsvala. Några kunde slita sig från havet och for till Munkagårdsfloen och fick se bl a röd glada, ormvråk, sparvhök mm. Vi återförenades mot kvällningen och firade våra nya kryss.

Äntligen framme

Först på plan är Barbro och Peter för att hämta nyckeln till fyrvaktarbostaden. Sen bär det av till Glommens sten som ligger ca 1 km fågelvägen därifrån. Hård blåst och regn hindrar oss inte från att skåda havssula och grålira. Efter en timme blir vi avlösta av Petter, Yngve och Staffan. Straxt därpå kommer även Ulf, Inger och Gunilla. Vid 19-tiden blir vi fulltaliga med Leif, Anders och Lena. Kvällen avslutas med svampsoppa och sherry och med planering inför morgondagen.

Förberedelser inför Hallandsresan

Så var det då dags att packa det sista inför årets händelse. Väderutsikterna verkar bra med hård västlig vind och en del regn. Då får man inte glömma att packa ner långkalsonger, vantar och mössa. I år skall vi bo vid fyren vid Morups Tånge; det är ca 10 km norr om Falkenberg. Det är en bra fågellokal som vi har besökt vid tidigare resor - nu får vi vakna upp till havets vågor utanför fönstret! Vi kommer att höra av oss om hur vi har det och kanske inspirera fler att följa med kommande år...

Tuvsnäppa ny art för Strängnäs kommun

I maj hade jag lyckan att besöka Hovgårdens viltvatten samtidigt som en potentiell tuvsnäppa behagade att vila en stund .

Vid fynd av ovanliga/svår bestämda arter krävs ofta att man skriver en sk rapport. Syftet med rapporten är att säkerställa/få en bedömning på att man verkligen har sett det man tror att man har sett. Allt för att statistiken ska bli korrekt.

En rapport består av att man i princip beskriver Hur, när, var och varför man anser att man har sett en viss art. Egentligen inte speciellt komplicerat men i vissa fall kan det vara lite svårt att skriva en. Man vill ju inte kopiera fågelboken rakt av utan komma med något intelligent själv. Dessutom har jag själv lite svårt rent känslomässigt att någon annan ska lägga sig i vad jag anser att jag har sett eller inte. Jag skådar ju trots allt mest för mitt eget höga nöjes skull och inte för att imponera på någon annan ( även om det är kul att kunna drämma i med någon osannolik obs så är delad obs dubbel glädje).

Nå väl nog tjafsat om det. Under sommaren har RRK i Sörmland granskat min rapport och kommit fram till att beskrivning av den observerade fågeln motsvarar en Tuvsnäppa. Vilket innebär att Strängnäs kommun officiellt kan stoltsera med att ha haft besök av en ännu en celibritet under våren 2011. Tuvsnäppa och Gulhämpling, 2 nya arter för kommunen samma månad inte illa. Undra vad hösten kan ge? Tuvsnäppa är för övrigt en art som normalt sett hör hemma på andra sidan atlanten.

Dagbok Öland 25/7– 4/8 Kryss 300!

Fångsten av en lundsångare blev dagboksförfatarens 300:e kryss!

Måndag 25 juli: Idag startade den standardiserade fångsten, STTG. Nu och fram till november måste näten vara uppe en timma före soluppgången och tas ned vid elva på förmiddagen. Under morgonen fångades 25 fåglar. Men det var inget sensationellt som fångades. På dagen klippte vi lite i trädgården men vi var även och badade i kalkbrottet i grönhögen. Under dagen fångade vi även en kärrsnäppa som var märkt i Ukraina.

Tisdag 26 juli: Idag var det mitt lag som hade hand om morgonfångsten. Det blev en trevlig morgon med gröngöling, backsvala och skogssnäppa. När näten var neddragna på dagen ägnade vi oss åt att klippa de sista träden i Bertils trädgård. Efter en stunds klippande var vi lite slitna och beslöt då att gå till stationen för en drickapaus. När vi passerade labbet möttes vi av många glada miner. När vi var och klippte hade de andra lyckats fånga en bändelkorsnäbb. Jag blev väldigt glad eftersom jag inte tidigare lyckats få in den på min lista. När vi kollat klart på den vackra fågeln åkte vi upp till andfänget och röjde bort massa gräs. Lagom när vi kom tillbaka från fänget kom en rostand på sträckförsök. Efter ett varv runt udden gick den ned i Sandvik. Under dagen gick även uddens vattenpump sönder. Det är först då man upptäcker hur mycket man är beroende av vatten när man klafsar i tången med mera.

Onsdag 27 juli: Det första jag hörde när jag vaknade vid åtta på morgonen var att det sitter en svartpannad törnskata vid kungsstenarna som ligger tre kilometer från Ottenby. Efter ett snabbt drag lyckades vi tillslut se fågeln i några sekunder innan den snabbt drog iväg lika fort som den upptäcktes. En till bändelkorsnäbb fångades under morgonen. På dagen satt det fyra pungmesar i pölen. På dagen var det väldigt varmt och utan vatten orkade vi inte göra något. Istället åkte vi och badade. På kvällen tog vi det bara lugnt och skådade.

Torsdag 28 juli: På morgonen regnade det mycket och det gjorde att vi inte kunde ha några nät uppe. I fällorna lyckades vi fånga femton grönsångare. Pga. det kraftiga regnet rastade det ganska många vadare på udden. Vi fångade 45 kärrsnäppor under dagen. Det skall regna de närmaste dagarna också så förhoppningarna om fler vadare i burarna är nu stora. Under dagen passade vi på att städa när det regnade.

Fredag 29 juli: Idag vaknade vi upp till ett kraftigt regn. När vi tidigt på morgonen spanade av udden insåg vi att det rastade en hel del vadare. Då fanns det ingen återvändo. Hela personalstyrkan bytte snabbt om till de blöta, leriga och stinkande vadarkläderna. Nu började vi flytta burarna dit vadarna gick. En gång i timmen gick vi ut i leran samtidigt som vi fångade hyfsat med vadare. Under dagen fångade vi 173 kärrsnäppor. Det var mest kärror som fastnade i burarna men tre roskarl och en spovsnäppa fångade vi också. På kvällen kom skådarpolarna Yngve Meijer och Staffan Hellbom ned och hälsade på mig i regnet på udden.

Lördag 30 juli: Även idag var det lite regn på udden vilket resulterade i att vadarna valde att stanna kvar. Vi slet riktigt mycket i tången under dagen. Det ända som händer på stationen nu är vadarfångsten. Till vår glädje fick vi möda för besväret och lyckades fånga 268 kärrsnäppor. Dessutom fick jag handkryss på både myrsnäppa som mosnäppa. Under morgonen fångade vi en ung höksångare i näten. Även idag fick jag finbesök av Yngve och Staffan. På förmiddagen var vi ute och skådade lite tillsammans på udden. På kvällen var jag jättetrött efter allt slit i tången.

Söndag 31 juli: På natten till idag fångade vi tärnor. Det var en lugn och fin kväll så tärnläget var perfekt. Vi satte upp näten vid tio och höll på till tre. Det var cirka 30 fisktärnor som fastnade men även en småtärna. Efter tärnfångsten gick jag och sov några timmar. Vid åtta på morgon blev jag väckt på ett mycket trevligt sätt. Det andra märkteamet hade nämligen fångat en lundsångare i en utav fällorna. Jag hade 299 kryss just för tillfället och eftersom jag saknade lundsångare på listan insåg jag att jag nu skulle komma upp i 300 arter. Med snabba steg skyndade jag mig till labbet och mycket riktigt hade de fångat en lundsångare. Det var fantastiskt att passera denna gräns! 

Tårtan med siffran 300 i bananskivor

På eftermiddagen bakade jag tårta till hela stationen för att fira min 300 art! Nu när vädret börjar bli bättre börjar vadarna lämna udden men lite vadare fångade vi under dagen. Det är inga mängder men vi fångade många roliga vadararter. Småsnäppa, mosnäppa, myrsnäppa och spovsnäppa fick vi under dagen. 

 

Måndag 1 augusti: På natten fångades det tärnor igen. Det var tyvärr det andra teamet som hade hand om tärnfångsten medans vi låg och sov. En riktigt lyckad natt blev det med kentsk tärna, småtärna, silvertärna och inte minst en gammal svarttärna. På morgonen hade vi riktigt mycket fåglar i trädgårdsfångsten. Totalt fångade vi över hundra fåglar. Bland annat fångade vi 20 grönsångare, gransångare, rörsångare, kärrsångare och trädkrypare. På dagen tvättade vi vadarburar som blivit smutsiga under de bra vadardagarna.

Tisdag 2 augusti: Idag var det bra väder under dagen så vadarburarna på tången plockade vi in. Det är nästan inga vadare som rastar längre när vädret blir bättre. Morgonen bjöd på ganska god fångst i trädgården med bl.a. 24 sävsångare och en rosenfink. På dagen städade bort allt gräs som låg i stationen efter gårdagens gräsklippning. På kvällen skådade vi!

Onsdag 3 augusti: Idag var det en riktig slödag. På tången fanns inga vadare och i trädgården är det väldigt få fåglar som hoppar i buskarna. På morgonen såg jag en pungmes i pölen när jag skulle kolla tången. Under dagen fortsatte vi med städningen och lagade några hål i näten i trädgården.

Torsdag 4 augusti: Morgonfångsten var lika dålig som dagen innan. Vadarna lyser med sin frånvaro på udden så burarna får fortsätta att stå kvar på land. En rosenfink fångades i alla fall i trädgården. På dagen fortsatte vi att laga nät i trädgården. På kvällen cyklade jag och den andra Petter på stationen upp i lunden för att skåda lite. Efter några timmar kom vi tillbaka med bla Pungmes, halsbandsflugsnappare, ökenvarfågel och bläsgås inhängda på Ottenbyaugustilistan.  

Petter Sundin 

Dagbok från Ottenby 16–24 juli 2011

Lördag 16 juli: Jag gick upp vid fyra för att kontrollera vadarburarna i tången. Det var lite bättre fångst idag än de senaste dagarna men det är fortfarande väldigt lite gemfört med andra år. Mitt på dagen klippte vi lite buskar. När det var som mest slitsamt i trädgården fick vi ett litet trevligt avbrott. En citronärla hade nämligen fått för sig att traska in i en våra vadarburar i pölen. Det var stationens femte ringmärkta. Det var väldigt roligt att få se en så pass ovanlig fågel i handen. På kvällen slet vi på med vadarfångsten utan större framgång.

Söndag 17 juli: Idag var det en väldigt händelsefattig dag. Jag vaknade vid åtta och sedan klippte vi buskar och tvättade vadarburar resten av dagen. På kvällen skådade vi en del runt udden men de riktigt ovanliga fåglarna uteblev tyvärr

.      

Måndag 18 juli: Idag hände det ingenting. Det var en riktigt seg dag på udden. Vi fångade några större strandpipare under morgonen. Resten av dagen skådade vi i området och på kvällen spelade vi fotboll.

Tisdag 19 juli: Idag gjorde vi ett riktigt ryck i trädgården. Vi sågade ned några riktigt stora träd bredvid fällorna. På dagen åkte vi till andfänget och där möttes vi av en gråhäger. Man kan bara konstatera att det är en jättestor fågel. På eftermiddagen flög det förbi två pungmesar, när jag stod på verandan och skådade.

Onsdag 20 juli: Under natten hade vi säsongens första tärnfångst. Det gav inte så mycket men en silvertärna hade i alla fall lockats till bandspelarens tärnljud. På dagen fortsatte vi med träden i trädgården men vi fångade även den andra honan citronärla som hållit till på udden under våren. Så nu har jag alltså dubbelhandkryss på citronärla, det är inte illa!

Torsdag 21 juli: På morgonen var det den bästa dagen hittills i år med vadarfångsten. Sex kärrsnäppor, 10 grönbenor och enstaka enkelbeckasiner och drillsnäppor fastnade i burarna. Under dagen städade vi stationen ordenligt. På kvällen gick jag vadarräkning i Sandvik och Norrvik. Det gav bland annat ca 1000 kärrsnäppor, myrsnäppor, småsnäppor, rödspovar, sandlöpare och två kustlabbar. Under dagen sågs även en gök i trädgården men efter många försök att fånga den fick vi till slut ge upp.

Fredag 22 juli: Under natten och morgonen var vattenståndet väldigt ostabilt. Det gjorde att vi fick flytta många burar, men många blev även väldigt smutsiga. Det resulterade i att vi fick tvätta cirka 30 burar under dagen. Några timmar senare var det klart och då spelade vi fotboll. Efter matchen fick jag en otrolig kramp i båda benen och jag låg och skrek på gräsmattan i över en timme, medan övriga i personalen försökte motverka krampen så gott det gick. På kvällen fick de bära ned mig i sängen.

Lördag 23 juli: Dagen blev väldigt lugn och det passade mig perfekt eftersom jag hade väldigt ont, när jag gick. På dagen åt vi glass, badade i Grönhögen och skådade fågel. Vi fångade en svart rödstjärt i trädgården på eftermiddagen.

Söndag 24 juli: Vi gick upp tidigt för att försöka fånga vadare men insåg att det blåste och regnade så vi gick och lade oss igen. När vi återigen vaknat försökte jag fånga lite vadarburar men mina burförflyttningar var förgäves bortsett från att jag fångade några grönbenor. På kvällen hittade jag sommarens första kaspiska trut på udden. Det var en snygg treåring. Senare på kvällen stod vi på udden och beundrade den vackra solnedgången. 

Petter Sundin

Bra år för björktrastar

Björktrastarna tycks ha haft en lyckad häckningssäsong i Strängnäs. Lite varstans i staden dyker det upp björktrastungar. På vår gård i brf Kapellet sågs redan i slutet maj en försigkommen unge plocka mask på gräsmattan.

Så sent som den 11 juli fotograferade Inger Eriksson vid  Eskilstunavägen 7 i Strängnäs en ganska nyutsläppt unge. "Han stod på en sten utanför balkongen och var mycket enveten med sitt ropande efter mat – hade redan mycket av föräldrarnas färger och samma styrka på “skönsången” som de", mejlar Inger.

Peter Hennix

Exkursion Norrland 30/6 – 3/7 2011

Jag och hustrun Kristina gillar att skåda fjäderfän men är inte lika inbitna och kunniga som skådarproffsen i SOK. Trots det hakade vi på en exkursion långt in i Jämtland. Det blev många intressanta stopp efter vägen och obsar som åtminstone jag hade missat utan den kunniga gajdningen. Reskamrater var veteranerna Ingemar Palmberg, Leif Ekblom, Staffan Hellbom, Yngve Meijer med hund, Lars-Olof Persson och ynglingen Petter Sundin.

Staffan och Ingemar fikar bokstavligt talat på vägen mot Särna

Torsdag 30 juni: Härlig sommarmorgon med nästan spegelblank mälaryta. Iväg prick kl 6 från samlingspunkten vid Ugglans träd. Varm och klart väder hela resan. Vi fikar vid 10-tiden vid en sjö. Kollar på vägen bland annat smålom i Billsjön. Checkar in vid 14-tiden på vandrarhemmet i Särna och fortsätter sedan till Fulufjälls nationalpark och Nipeskärsfallet.
Fotograferar lavskrikor men missar (i motsats till Petter Sundin) att se en jaktfalk. Kristina och jag åker i förväg tillbaka till Särna och köper pizza.

Spaning och lyssnande efter träsksångare vid Alsen i Jämtland.

Fredag 1 juli: Upp kl 6. Ösregn, vilket inte bekymrar mina reskamrater. Efter frukost startar hela gänget med Alsen i Jämtland (50-talet mil norröver) som huvudmål. En träsksångare har synts där i flera dagar. Väl framme syns den inte men hörs med sitt gräshoppsliknande läte, till lycka för alla utom för personer med nedsatt hörsel dvs Ingmar Palmberg och undertecknad. Kristina och jag lämnar sällskapet lite tidigare och checkar in på vandrarhemmet i Mittådalen. 

Ljungpipare i Mittådalen

Lördag 2 juli: Upp kl 6 på. Hustrun och jag kör ett eget program denna dag. Först bilar vi upp till parkeringen på Flatruet och spanar efter lappsparvar, men tji. Efter tips från Yngve Meijer gör vi ett nytt försök vid ett plåtskjul närmare Mittådalen – inga lappsparvar men däremot några ganska orädda exemplar av rödstjärt. Efter att tagit skapliga bilder styr jag ut på grusvägen mot Funäsdalen men Kristina handlar först tre rökta (vildfiskade) fjällrödingar i en affär med vilt och fisk.

Efter någon kilometer får Kristina får syn på några ripor. Jag parkerar bilen men hinner inte få fram kameran i tid, inte heller när en morkulla svischar förbi. Kristina får spår på en ljungpipare med ungar. Nu har jag bättre lycka med kameran.

Väl framme i Funäsdalen parkeras bilden vid Eriks hotell varpå vi startar en vandring upp mot Funäsberget (980 m) och ned på andra sidan. Totalt 9 km, en rätt så jobbig vandring på tidvis blöta stigar. När vi på något sega ben når toppen, möter vi en holländsk familj med tre småbarn, som verkar anmärkningsvärt pigga. De har tagit skidliften upp…

Tjäderhöna med sex ungar spärrade vår väg

På återfärden till Mittådalen ser vi en tjäderhona på vägen. Kameran med teleobjektiv ligger förstås i ryggsäcken. Lyckas med min lilla fickkamera, Canon Powershot S95, få en bild.

Åter på vandrarhemmet dusch och vila med bokläsning, innan större delen av SOK-gänget (Yngve måste vara hundvakt och kan inte följa med) i två bilar kör till Funäsdalen för middag kl 19 på restaurang Eriks. "Öppningserbjudande" för 150 kr innehåller en skaldjursförrätt och grillad biff som huvudrätt, mycket prisvärt och gott.

Innan vi vänder "hemåt" spanas det efter en rapporterad busksångare "bakom Shell-macken" i Funäsdalen. Tyvärr hör inte ens experterna något.

Söndag 3 juli: upp kl 0600. Efter frukost startar vi hemresan (övriga sällskapet ska skåda på hemvägen – vi åker mer direkt). Stannar vid ett grustag på grusvägen mot Funäsdalen och fotograferar backsvalor. Någon km längre bort ser vi en tjäderhöna med sex ungar springa över vägen. Stannar till i Vikarbyn, där vi vid sidan av genomfarten hittar en mycket trevlig restaurang och äter rostbiff. Hemma vid 16-tiden efter totalt cirka 170 mil.

Peter Hennix

Dagbok från Ottenby 5–15 juli 2011

Tisdag 5 juli:

Idag anlände jag återigen till udden med en hel sommar framför mig. På vägen ned åkte vi förbi Bottorp som ligger strax söder om Kalmar för att kolla på Sibirisk Tundrapipare och Silkeshäger. Efter ett lyckat stopp med båda arterna ”inhängda” fortsatte vi mot Öland. På kvällen blev det en lång och härlig fotbollsmatch på gräsmattan framför stationen.

Onsdag 6 juli:
På förmiddagen började vi klippa lite buskar i trädgården. Solen sken mycket så pauserna blev många. Under dagen skådade vi en hel del, och man kan bara konstatera att det är ganska lite fågel på Öland just nu. På kvällen var det dags för den första vadarräkningen för min del. Vi gick från stationen upp till norrvik som ligger ca 4 kilometer norr om udden på Ölands östra sida. Vi såg inte så mycket vadare men en del roligt såg vi, bl.a. den svartbenta strandpiparen som finns i Ottenbyområdet.

Torsdag 7 juli:
Vi gick upp runt nio morgonen och tog det ganska lugnt på förmiddagen. Efter lunch började vi klippa lite buskar i trädgården, och det blev ett härligt återseende med häcksaxen! Efter några timmars slit började vi skåda lite istället och såg då några roskarlar som gick på udden. Då åkte vadarburarna ut på tången men tyvärr med magert resultat.

Fredag 8 juli:
På morgonen tog jag på mig tid att gå de första vadarrundorna för att kolla burarna. Det blev uppstigning vid kvart över tre för att traska ut och brottas med tången. Två större strandpipare var det enda i fångsten fram till lunch. På eftermiddagen fortsatte vi ha koll på burarna men vi städade även ringmärkningslabbet. Under eftermiddagen sträckte det en biätare över stationen men dessvärre satt vi och ringmärkte en stare just för tillfället så vi missade den tyvärr.

Lördag 9 juli:
På morgonen och förmiddagen var det ganska lugnt på det mesta. Vadarburarna var igång men vadarna var väldigt få på udden. Idag var det återigen dags för en vadarräkning i sandvik och norrvik. Den här gången var det lite mer vadare än sist. I sandvik och norrvik stod det några hundra vadare totalt. Äntligen börjar vadarna komma ned till Öland. Nu hoppas jag bara att det blir ett riktigt bra vadarår.

Söndag 10 juli:
På förmiddagen var det ganska lugnt, vi försökte fånga lite vadare men det gick inte så bra. Bara en drillsnäppa fick en ring runt benet. Under dagen hittade vi några vandrande smaragdflicksländor i trädgården, det är en ganska ovanlig trollslända i Sverige. Detta var ca 10 fyndet i landet genom tiderna. På kvällen blev det en hård men rolig fotbollsmatch!

Ökenvarfågeln plåtad av Petter Sundin

Måndag 11 juli:
Idag hade jag sovmorgon till åtta. På förmiddagen satte vi upp tärnnät på Sälön för att fånga tärnor om vädret är bra någon kväll. Vadarburarna fångade fem ängspiplärkor under dagen. Det blev ett nytt handkryss för mig! På kvällen åkte vi upp till Kvinnsgröta för att kolla på den rödhuvade törnskatan. När vi var på väg hem, efter att vi fint fick beskåda törnskatan, passade vi på att åka ned till Bondängen som ligger fem kilometer från Ottenby. På morgonen hade en skådare sett en varfågel där. När vi kom dit hittade vi varfågeln ganska snabbt och vi tyckte att den såg lite skum ut, men varfåglar med alla dessa underarter m m är väldigt klurig att artbestämma. Sedan jag plåtat den, återvände vi hem och laddade upp bilderna på Svalan (artportalen). Efter att fler skådare tittat på bilderna och vi studerat lite litteratur, blev det väldigt intressant. Många tyckte att den liknade en ökenvarfågel.

Tisdag 12 juli:
Vi gick upp ganska tidigt och åkte upp till Bondängen för att leta efter den skumma varfågeln vi haft kvällen innan. Den var snäll och samarbetsvillig, som tur var, och jag fick några hyfsade bilder när fågeln flög. Just på varfåglar är det väldigt viktigt att man ser vingarna för att kunna artbestämma dem. Efter någon timme kände vi oss ganska säkra på att det var en ökenvarfågel och vi larmade ut den på BMS. Ganska omgående kom det mycket folk till platsen för att kryssa den. Detta var det 10 fyndet av ökenvarfågel i Sverige. På dagen lagade vi även några vadarburar som var trasiga.

Onsdag 13 juli:
Vadarna fortsätter att lysa med sin frånvaro så vi fick ägna oss åt att klippa buskar i trädgården. På kvällen fångade vi en grönbena i en utav vadarburarna. Den hade en ring kring benet som kommer från Italien. På kvällen blev det lite skådning men vi såg tyvärr inget revolutionerande.

Torsdag 14 juli:
Idag var det riktigt ruskväder. Det blåset ca 20 m/s och regnade under hela dagen. Vid lunch tog vi upp vadarburarna pga. det kraftiga regnet. Men på kvällen satte vi ut dem igen. Vi passade på att städa stationen när vi ändå inte kunde göra någonting annat.

Fredag 15 juli:
Jag gick upp tidigt på morgonen för att återigen försöka att fånga vadare men det gick inte så bra idag heller. Vi hoppas på att vadarsommaren skall komma igång snart så det inte blir lika dåligt som förra sommaren. Vi fortsatte med städningen och klippte även lite buskar.

Petter Sundin

Ölandsexkursion

I onsdags var vi 4 st SOK som förväntansfullt satte oss bilen för att åka ner till Öland på premiär SOK-exkursion till Öland. Rapporterna på Svalan var helt OK. Det fanns lite godbitar att rikta kikaren mot. Vädret däremot såg väl lite väl bra ut. Sol och väst till sydvästvindar är inte riktigt det bästa för årstiden. Vi har dock inte låtit det fina vädret hindra oss från att göra lite fynd. Simon som är vår yngsta deltagare masskryssar varje dag och vi andra livskryssar även vi. Citronärla och Turturduva för min egen del. Resanas lurigaste fågel hittils är en 2 K Stäpphök som vi efter intensivt fotostuderander har vågat lägga ut som säker på svalan. Titta gärna på Svalan och bedöm ifall vår bedömning är korrekt samt kommentera gärna. Ikväll ska vi ut och leta Nattskärra.

i väntans tider

I väntan på Ölandsresa med SOK kan man alltid värma upp med ett besök vid något av våra viltvatten. Under tiden min yngsta tjej simtränade passade jag på att besöka 2 st viltvatten. Först det på Solöfältet och sedan Hovgårdsdammen. Resultatet vid Solöfältet var relativt magert en gräsand, några tofsvipor och fiskmåsar. Hovgårdsdammen visade sig vara betydligt fågeltätare. 20 talet grågäss, 1 trana, 1 par snatteränder och sedan lättade det ett gäng vadare. 6 st närmare bestämt och det lätt obekat från flocken. Inte som mindre strand, rödbena, glutt eller grönbena. Hittar dem i hankikaren och konstaterar att det ser konstiga ut. Fram med tuben och studerar dem närmare varvid jag efter några sekunder kan konstatera att det är brushonor. Fast är verkligen alla 6 brushonor? 1 ser klart mindre ut och håller sig lite för sig självt. Pulsen sticker iväg, vad kan det vara för något? Prärielöpare, nä, calidris vadare ser det ut som. Fågeln smiter in i gräset och försvinner. Flyttar mig och hittar den igen efter en liten stund längre bort. V-formad streckad avgränsning på bröstet och ren ljus buk under. Kollar i guiden och kan knappt hålla i den när sidan med Tuvsnäppa dyker upp. En tuvsnäppa i Strängnäs kommun! Ringer Yngve M men han är på Öland och kollar på citronärla, det duger också. Han ringer i sin tur Staffan som dyker upp efter ett långt tag i min värld. Under tiden som jag väntar närmar jag mig snäppan och får till sist syn på den igen. 30 m och tillsammans med brushonorna och 2 st mindre strandpipare. Efter den obsen i tuben är jag säker, nu återstår det att skriva rapport och få RRK att godkänna den så kanske Strängnäs första fynd av Tuvsnäppa är säkrat. hittar inget tidigare fynd på Svalan. Innan Staffan hann dyka upp försvann både brushonor och tuvsnäppan. Vart vet jag icke för de passade på medan jag jomlade med mobilen.

Ut mer och kolla av viltvattnen. Vädret är perfekt ömsom sol och sedan lite regn, då rastas det ett tag.

På onsdag åker jag och 3 andra SOK:are till Öland, vi är fulla av hopp inför resan. Kolla bloggen så har ni koll på vad vi hittar.

Gråsugga åt Rördrommen

Igår donerade jag en gråsugga till Rördrommen. Den fyller säkert sin plats bättre där än i min källare. Kan väl inte påstå att jag har talat allt för högt om att jag har haft en gråsugga i källaren. Det är väl i o f sig inget ovanligt med en gråsugga i källaren men som sagt den gör sig nog bättre i händerna på de elever som besöker fältstationen Rördrommen vid Barvalappen än i min källare. Om ni inte har räknat ut det så rör det sig om en klassisk tubkikare som donerats och inte något kryp fast vem vet det kanske följde med en levande gråsugga. Det torde jag väl aldrig få reda på. Kärt barn har många namn, gråsugga, grå Kowa, bly Kowa eller TS-1. På sin tid för styft 25 år sedan en OK tub.

Anledningen till att jag skriver ett litet inlägg om min donation är inte för att framhäva min hjälteinsats utan för att jag vill uppmärksamma alla de som bidrar till att fältstationer som Rördrommen kan fortsätta med sin veksamhet även om de som i Rördrommens fall blir utsatta för inbrott och förlorar en mängd kikare som på marknaden är värda noll eller mkt lite i varje fall. men kostar en stor slant att ersätta. D v s det finns skert någon annan som har en avdankad kikare som ligger och skäms i någon gömma som kanske kan få ett bättre hem på en fältstation. Det tror i varje fall jag.

Sedan är det väl lite vemodigt att skiljas från sin första egna tub även om den fått stå i skamvrån rätt länge nu. men jag har själv haft förmånen att guida elver vid Rördrommen och det var fantastiskt givande. Alla är inte så intresserade av fåglar men man kan i varje fall konstatera att kikare lockar oavsett kvaliteten på dem. De flesta barnen som var med hade aldrig tittat i en tub och tyckte att det var oerhört spännande. Rördrommens verksamhet är värdefulla för alla oss som vill undvika att ornitologer ska hamna på "rödlistan" för fritidsintresse.

Internetskådning - Utveckla din fågelkunskap

Tänkte passa på att tipsa om en möjlighet till högklassig fågelskådning på internet.
Den här sidan är icke-kommersiell och syftar endast till att öka fågelintresset och kunskapen hos fågelintresserade. Registrering på sidan är helt kostnadsfri och de mailbombar absolut inte er.

Vad gör man på sidan då? Jo, de har en mycket stor databas av fågelbilder från i fallande ordning främst Sverige, Europa och övriga delar av Världen.
X! - är ett spel där det dyker upp en bild på en fågel och du ges 5 svarsalternativ. Du får börja om när du svarar fel. Det gäller att klara så många bilder efter varandra som möjligt och svårighetsgraden höjs allteftersom. Den personliga högsta poängen sparas och det blir främst en tävling mot sig själv!

Det är många jättefina bilder från duktiga fotografer man får se. Arter som man sällan får se eller är svårbestämda får man utmärkt träning på att lära sig artbestämma.
En fågelbok behöver man ha nära till hands, för det kommer riktigt svåra bilder.

Länk till sidan: http://www.cybird.se/

Ett bra alternativ till gammal hederlig skådning om man inte kan ta sig ut i det fria.
Lycka till!

Honfärgad vigghane

Fotograferade häromdagen från Tosteröbron en vigg i en något tvetydig dräkt. Enligt Yngve Meijer troligen en så kalla honfärgad hane. I människans värd skulle man kanske kallat fågeln för en transvestit.

– Men, förklarade Yngve, alla andfåglar som föds, får till en början samma täckning som honan och det går inte att skilja ut hona och hane i fält. Av den orsaken anger man ibland individer där kön är okänt till honfärgade.

– Det är lite lurigt med änder på det viset, att många vuxna fåglar har ruggat färdigt till en komplett hane redan innan jul, medan ungfåglarna kan vänta tills långt in i april-maj innan man kan se vilket kön det rör sig om utan att ha detaljstuderat pennor, ruggningsgränser och annat smått och gott. Honfärgad blir alltså en samlingsbeteckning på fågel med okänt kön som dock ser ut som en hona.

Det är bra att det finns experter som Yngve som kan reda ut begreppen för oss fågelskådaramatörer.

Massdöd av örn runt norska vindkraftverk

Havsörnarna tar mycket stryk av vindkraften på den norska ön Smøla. I fjol lyckades endast ett örnpar med häckningen, visar en ny forskarstudie. Den stora vindkraftsparken på ön Smøla på norska västkusten lyfts ofta fram som ett exempel på dåligt placerad vindkraft.  Kraftverken byggdes mitt i ett populärt område för havsörn. Nu har Norwegian Institute for Nature Research kartlagt och sammanställt resultaten från de senaste årens forskning.

Det man tittat närmare på är antalet kollisioner med vindkraftverken och hur fåglarna ändrat sina beteenden. Efter invigningen av vindkraftsparken 2005 har totalt 39 havsörnar dött i kollisioner med kraftverken. Forskarna har observerat åtta partnerbyten – varav fem berott på att partnern dött i kollision med vindkraftverken. Det innebär att vindkraften ligger bakom mer än hälften av dödsfallen hos vuxna örnar.

Det är i första hand vuxna örnar som krockar med kraftverken. Forskarna har röntgat fåglarnas kroppar och konstaterar en mängd benfrakturer och ödeläggelse av skelettet. Flera individer hade fått sina vingar avhuggna. Mönstret påminner om skadorna efter trafikolyckor.

Ön Smøla i Trondelag hyser totalt cirka 55-60 par havsörnar. Före bygget häckade tretton par i området närmast anläggningen – räknat med 500 meters omnejd. Idag finns bara fyra par kvar. Reproduktionen fungerar dåligt i detta område – i fjol lyckades endast ett par med  häckningen.

Forskarna konstaterar att paren som häckar i närheten av kraftverken har sämre reproduktionsförmåga. Fåglarna väljer att flytta längre bort för att undvika kollisioner eller för att byta revir. Antalet revir och häckningar längre bort från anläggningen har varit konstant under perioden.

Andra arter som drabbats är dalripa (74 dödsfall), enkelbeckasin (11), kråka (10), ljungpipare (7), grågås (4) och häger (4). Enstaka vindkraftsparker är negativ främst för sällsynta arter, menar forskargruppen. Vid en storskalig vindkraftsutbyggnad kan även vanligare fågelarter drabbas hårt.

Saxat ur nyhetsbrevet Miljöaktuellt 24/3

Våghalsig fjäril lika snabb som fågel

Ny forskning visar att nattfjärilar och småfåglar har förvånansvärt lika flytthastigheter, trots att fåglarna kan flyga upp till fyra gånger så snabbt. Anledningen är att fjärilarna tar större risker.

Varje år flyttar miljontals nattfjärilar och småfåglar hundratals mil mellan sina sommar- och övervintringsområden. Nu har forskare från Lunds universitet tillsammans med utländska kollegor analyserat tusentals radarföljningar och kommit till en häpnadsväckande slutsats – de olika djurgrupperna är ungefär lika snabba i sina förflyttningar, trots att fåglarna kan flyga upp till fyra gånger så snabbt.

– Vi var väldigt förvånade över att hitta så lite skillnad i slutresultat mellan fåglars och insekters migration, säger Thomas Alerstam, professor i zooekologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande. 


Saxat ur nyhetsbrevet Miljöaktuellt 24/3 2011

Tysslingen eller var tog våren vägen?

På SOKs årsmötet bestämdes att exkursionen till Tysslingen skulle ställas in p g a den efterhängsna vintern. Detta beslut togs knappt två veckor innan dagens exkursion skulle ske. Naturligtvis fick kung Bore rejält på tafsen under tiden och ett visst hopp tändes under förra helgen att det skulle gå att genomföra en exkursion till Tysslingen. Tyvärr repade kungen mod under veckan och det hela urtartade igår med minst en decimeter snö. Vad att gnälla över exkursionen v ar ju inställd - nja riktigt så enkelt är det ju inte. Om informationen inte är anslagen på hemsidan så får det väl anses som att det som står i programmet gäller. Min tanke som exkursionsledare var väl att pallra mig till Ugglans träd till kl 5 och sedan återvända till sängen och fortsätta sussa sött. Vilket naturligtvis gick om stöpet eftersom en medlemn ringer på fredagkvällen och aviserar intresse. Vad göra? Kolla Svalan och SMHI för att se vad man kan få ut av en heldag i naturen. SMHI lovar strålande vårvinterväder - toppen. Svalan lovar små mängder Sångsvan vid Tysslingen 45 ex rapporterade på fre. Inte alldeles upplyftande, nåväl finns det något annat i Närke? Lite halvrara SPETTAR och lite gäss. Nja inte riktigt så man blir begistrad, men vad har närområdet att erbjuda?

Inget kul rapporterat på fre i Sörmland men hur såg torsdagen ut? Alförädare i Nynäshamn, tillsammans med ett par tusen vigg/knipa. Kort research på var och hur överlöparen ser ut. Hon-färgad ev två ex, hyggligt lätt att hitta lokalen. Taktiken klar för lördagen - övertala ev exkursionsdeltagare om att Nynäshamn är det optimala utflyktsmålet. Vad kamn gå upp mot en färjeterminal? Rätt mycket om man ska vara ärlig.

Några timmars sömn senare befinner jag mig vid samlingsträdet och konstaterar att vi är två st som vill åka ut idag. Den andre tappre är Lars-Olov Persson och han är är lätt övertalad. Nynäshamn låter bra är kommentaren.

Resan till Nynäshamn går lugnt tillväga sex polisbilar och en ambulans, värre var det inte. Men vi behövde inte deras assistans. En trana vid Grödinge ger lite vårkänsla annars är det mkt vinter.

Väl framme i Nynäshamn hittar vi fram till Strandvägen utan att köra vilse men var är det öppet vatten? Is överallt, packad och glad, nja fast är det inte lite blått runt kröken. Jo se på tusan och ankor också. Lite pulsstegring, inte tokmkt änder men några hundra i varje fall och miljön är helt fantastisk. Man kan faktiskt inte tro at man är mindre än en km från terminalen. lite som Kalles camping på julafton. Kolla åt rätt håll så är det OK.

Ut med tuben och börja leta förädare. Motsol och buskar ska det behöva vara sånt ivägen, ja för då tvingas man gå lite till så att man får bättre vinkel på änderna. Vigg, knipa, knölsvan, storskrake, småskrake, havstrut, gråtrut. Är det inte en alförädare - trolig och så dyker den. Kom upp någon gång, ja äntligen men vad nu ska ni redan dra. 1000 simänder lyfter och som av en slump dyker det upp en helmörk and i tubsynfältet - klockren precis som på foto på svalan. Locked on target - följer den under några nervösa sekunder innan den landar igen, Alförädaren hittad! Är väl det lämpligaste att citera vad jag sa till L-O-P:en.

Årets första livskryss för mig tjo-ho. Hjälper L-O-P att hitta den. Vi går igenom änderna och ser ifall vi kan hitta något annat kul. Blir lurad av ett par vigg-honor med ljus näbbrot. Inte Bergand då de har tofs. Efter dryga timmen i solgasset hittar vi en flock med alfågel. Fantastiskt vackra fåglar. Kurrar det inte i kistan dags för lite kafferast. På väg tillbaka till bilen stäcker två Större korsnäbb över oss. Vi fikar och tar en promenad längs strandvägen och hittar än en gång alförädaren. Efter drygt tre timmar vid kusten beger vi oss hemåt. På hemvägen gör vi ett besök i Stalllarholmen, 10 st kajor och tre stäckande tofsvipor på långt håll. På vägen dit hade vi en juvenil havsörn som var på kastavstånd - läckert. Efter Stallarholmen är det svårt att undvika Lötfälten om man ska till Ugglans träd. Äntligen lite mer vår, Sånglärkor, Stare, Sädgås, Grågås, Tofsvipa, 25 st Sångsvanar och Fjällvråk. Det finns hopp och vi var faktiskt i Tysllinge så det så. Åk till Nynäshamn via Södertälje så kan du inte missa det.

En skogsutflykt med nytt livskryss

När jag var med min familj i Örnsköldsvik och hälsade på mina farföräldrar, kunde man nästan varje kväll se smålommar flyga över huset in i skogen, där de troligen häckande. Det var fantastiskt spännande!!! Men jag ville ta reda på var de häckade. Tänk om det var på myren som låg några hundra meter in? Jag bestämde mig för att, tillsammans med min farfar gå in och kolla om de kanske fanns där. Vi var självklart tysta för att inte kunna störa någon häckning. Väl framme gick vi framåt längs en stig. Myren var där, men samtidigt inte. Vattnet hade torkat ut och det växte ungskog där. Ganska besvikna men ändå nöjda med en fin skogsutflykt ville vi vända hemåt. Men just då ser jag något framför mig. Farfar går något efter, men hinner också se den. Det ser ju ut som en sorts gås!!! Nej, på några sekunder hinner jag blinka lite och uppfatta vad det är. En levande tjädertupp står bara några meter framför mig. Men mer än så hinner jag inte se, för då brakar allting ihop. Fjädrar dånar och fyra tjädrar lämnar platsen och flyger iväg. Visst, en orrhöna eller tjäderhöna har jag tidigare sett och inte kunnat fältbestämma, men nu kunde jag med gott samvete sätta ut ett nytt livskryss. Och farfar tyckte också att utflykten, tillsammans med en liten talltita som hördes, blev väldigt lyckad ändå.

Postad den 23 Dec 2010 kl 13:41 av Simon Ström¶

Hur gick det med Tönn?

Som jag skrivit om tidigare har Sverige gästats av en gps-märkt större skrikörn under sommaren. Själv hade jag lyckan att beskåda den i Jämtland under augusti. Frågan var dock skulle den passera Strängnäs kommun och möjliggöra för någon lycklig skådare att få se den? "Nära skjuter ingen hare" passar rätt bra när det gäller Tönn. Natten mellan den 19 och 20 september övernattade Tönn i närheten av Arboga för att sedan dra vidare via Hjälmare sund och Falsterbo mot Spanien. Tönn lämnade Sverige någon gång runt den 30 september. Vi får väl hålla koll ifall han väljer att sommarsemestra i Sverige igen.

Postad den 23 Nov 2010 kl 19:16 av Ulf Gustafsson ¶ 

En rödhalsad gås!

Träffade på ett gäng Stjärtmesar när jag cyklade hem idag på em. Det piggar upp i höst/vintermörkret. Minskar även risken för skådarabstinens efter en vecka på Öland. Även om det aktiva skådandet inte blev så många timmar där nere så piggade det verkligen upp i höstmörkret. Hade förmånen att bl a få se Kungfågelsångare, vinterhämpling, snösparv, skärsnäppa, kaspisk trut och mindre sångsvan på nära håll. Den riktiga höjdpunkten på resan inträffade dock i lördags (6/11) då jag på väg hem från Ottenby stannade till strax norr Näsby (Enetri) i duggregnet för att på ren trots spana igenom en flock med ca 3000 vitkindad gås. Efter 10 s spaning på vit/grå/svarta fåglar lyser det ett rött bröst. En rödhalsad gås! Vackrare fågel får man leta efter. Att den dessutom inte var känd gör minnet så mycket starkare. Konstaterar samtidigt att det står en bil på vägen som verkar innehålla skådare. Rusar i rena upphetsningen över fyndet fram till dem och tjuter ut att det finns en röding på fältet. De får nog ännu högre puls än jag eftersom de inte hitter den. Fram med tuben, lite regn skall den väl tåla. Det är märkligt hur svårt det kan vara att hitta en så pass avvikande fågel i en flock med andra fåglar. Fick ägna en dryg minut åt att hitta igen den med tuben trots att jag visste var den skulle vara. 40 gångers förstoring och ca 80 m håll. Bättre blir det nog inte. Låter de tublösa medskådarna kika sig mätta på den innan tuben räddas från drukningsdöden.

Postad den 08 Nov 2010 kl18:01  av Ulf Gustafsson¶

Kan violetta vindkraftverk rädda fåglarna?

En ny studie visar att vindkraftverkens färg kan ha betydelse för hur många insekter de lockar, och därmed även hur många fåglar och fladdermöss som dödas av turbinbladen.

Enligt forskarna dras insekter till vindkraftverken, som oftast är målade grå eller vita. Insekterna lockar i sin tur till sig hungriga fladdermöss och fåglar, som då riskerar att hamna i turbinbladens väg. Denna idé har stöd i en annan studie som visar att fladdermöss oftast dödas av turbinerna under sommarnätter, när insekter är som mest förekommande.

Strängnäs ornitologiska klubb är förstås intresserad av alla lösningar, även lilafärgade, som kan få fåglar att undvika vindkraftverken.
Läs mer på den här länken

Läst av Peter Hennix