Kungen besökte Sibirien!

Under förmiddagen besökte jag Sibirien för att hämta lite fågelfrö, under tiden som jag och Jonas stod och gafflade om vilka frön som var lämpliga att mata vad med upptäcker Jonas en rova som kommer in från Lida. Min första reaktion var fjällvråk då den hade vitt stjärtband. Sekunden senare kopplar det en Kungsörn då vingarna är väldigt mörka. Den glider över våra huvuden på 50 m höjd och slår sig sedan ned i grannhusets gran. Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tid må man säga. Jonas hinner springa in och hämta kameran och ta några hyggliga bilder i det minst sagt usla fotovädret. Snöglåp och midvinter är ingen vidare kombo.

Väl hemma med fröna upptäcker jag att jag har en ovanligt gul grönfink på matningen. Även den förgyllde dagen.

Första rapporten från matningen

Nu är SOKs mating i Mälarlunden igång. Sven Blomqvist ansvarar för att den fylls på. Än så länge är det ingen rush till matbordet men idag kunde vi rapportera entita, nötväcka och talgoxe. Lokalen finns inlagd i Svalan så fyll på med obsar när du går förbi.

Avfärd

Fr v Lena, Anders,Leif, Yngve, Gunilla, Ulf, Inger, Ingemar, B Peter, Simon, Barbro

Efter morgonbestyr och städning åkte bilarna åt olika håll på väg hemåt. Barbro och Peter fick till slut se gråsparv! De övriga stannade vid Glommens sten där det äntligen blev utdelning. Havsula, svärta och smålom blev belöningen i regnet. Det planerade stoppet vid Landsjön utanför Gränna ställdes in pga ihållande regn. Vi är välkomna tillbaka till fyrvaktarbostaden vid Morups Tånge - återstår att se om den finns med i programmet för hösten 2013. 

2 kryssare på Getterön

Det blåser! men det regnar också... och vinden är östlig...
Det var meningen att vi skulle träffa Rickardssons vid N Lyngen men ändrade oss snabbt efter att vi kommit ut från vårt boende. Färden går i stället till Getteröns vindskydd, där blåser det mer än utanför... Spaning över fält, vatten, gräsöar och lerfält inget är särskilt upphetsande tills en ägretthäger dyker upp från ingenstans. I 5 minuter får vi skåda denna ståtliga fågel sen drog den vidare norrut. Ingemar och Simon får var sitt livskryss. Resten av dagen försökte vi söka lä för regn och vind. Det visade sig lyckosamt eftersom det larmades ut en grönsångare i Bengtssons häck. Hela skaran på 13 medlemmar drog iväg och fick se den fint visa upp sig bland björkar och enar.

Jakt på jaktfalk

Foto: Simon Ström

I gryningen skådade vi runt fyren på ängarna som var krispiga av frost. I havsbanden kunde vi se alkor och ejdrar. Himlen förmörkades av kajor på väg mot Danmark. Vid 10-tiden förflyttade vi oss mot N Lyngen där det tidigare setts både jaktfalk och skärpiplärka. Trots idogt skådande fann vi varken den ena eller den andra, däremot fick vi se både havsörn och forsärla. Innan middag hann vi med både Munkagårdsfloen, Lis mosse och Galtabäck samt avslutade med skådning på stranden där vi såg storspov, kärrsnäppa och ett antal obestämda doppingar.

Åter vid fyren

Nu har vi kommit ner till Morups tånges fyrvaktarbostad där vi skall bo under några nätter medans vi skådar på västkusten. Efter en solig dag med svaga vindar kommer kajorna i tusental för att ta nattkvist i omgivningen. De är definitivt fler än i Strängnäs, uppskattningsvis 10-falt!
I morgon skall vi ut och jaga jaktfalk, dagens byte var en skärfläcka på Getterön.
To be continue...

Nattsångare

Att leta och lyssna på nattsångare är kul och spännande. Man vet aldrig vad som gömmer sig i buskarna. Min personlig favorit är busksångare, en riktig mästersångare som härmar med bravur övriga fåglar. I fredagsmorse tog jag en cykeltur med vår hund för att se om jag skulle kunna hitta en kärrsångare som brukar hålla till på ett säkert ställe. Visst var den där men det var något annat som lät i busken. Långsammare och upprepandes samma härmning upp till 10 gånger. Inte en kärrssångare och inte en härmsångare utan det måste väl vara en busksångare. Efter ca 10 min var jag övertygad, då hade den äntligen lyckats framföra sin arttypiska skalövning.

SOK exkursion till Öland

Årets SOK-exkursion gick av stapeln sista helgen i maj och vi var 3 st som deltog. Vi lyckades skrapa ihop 134 arter på 4 dygns skådning. Vi fick bl a se/höra Aftonfalk, Stäpphök, Ängshök, Svart stork, Ägretthäger, Jorduggla, Rödspov, Citronärla, Nattskärra, Lundsångare, Höksångare, Mindre flugsnappare, Halsbandsflugsnappare, Videsparv och Pungmes. Läs mer om exkursionen i nästa nummer av observerat.

Påsksmäll

De senaste veckorna har det varit mycket drag efter ugglorna i våran kommun. Antalet fågelskådare och övriga intresserade som besökt Korundan i Sanda har varit stort. Inte så konstigt kanske med tanke på invasionen av lappugglor som varit. I går på påskdagen fick jag ett samtal från en grannkvinna som sa att hennes dotter hade hittat en uggla i ridhuset där hon höll till. Lätt avsvimmad som det verkade och inte alltför stor. Eftersom jag redan satt i bilen så åkte jag dit. Ugglan visade sig vara en kattuggla och den var helt klart på läktaren. Både bildligt och fysiskt. Av med jackan och ut på ridbanan avancerade jag till platsen där den hölls. Allt för att inte störa den mer än nödvändigt. Efter en kortar stund lyckades jag täcka den med jackan vilket fick den lugn. Därefter var det bara att gå upp på läktaren och fiska fram den under jackan. Inte alldeles enkelt då den nöp tag i vantarna så fort den fick chansen. Efter lite lättare handgemäng fick jag tag om benen på den varvid den blev kolugn. Riktigt intressant att se hur den reagerade. Den visade inga tecken på att ha några brutna vingar så jag bar ut den och försökt placera den i en avbruten björk lite lagomt undanskymt. Det gick så där, så fort jag släppte den drog den som en avlöning med rejäla vingslag bort över ett fält innan såg ut att gå in för landning i en hålig ek. Inga tecken på några större men vilket kändes skönt.

Vårkvitter kring domkyrkan

Även jag hade lyckan att den 24 mars se och fotografera lappugglorna i Sanda.

Tidigare på dagen letade jag efter skäggdoppingar som synts fjärden utanför Ångbåtsbron – men såg "bara" skrattmåsar och gräsänder.

Jag tog istället en sväng med kameran och teleobjektivet runt domkyrkan. En bofink sjöng enträget från ett av träden. I andra träd hoppade björktrastar omkring eller lyssnade efter mask på marken. Där fanns också maskletande koltrastar och en ensam färgsprakande stare.

Ugglor i mossen

Igår kväll hittades 1 lappuggla ute på Tosterön och under dagen har det ökat på till 3 individer. Bättre uppladdning inför SOK:s ugglesafari till helgen kan det väl knappast bli. Lappugglorna sitter relativt öppet även under dagtid vilket tyder på att det är ont om mat. Dessutom är de relativt orädda, vilket gör att man kan få bra obsar på dem utan att förta sig. Riktigt läckra är de. Ett stort grattis till upptäckaren, bra jobbat!

På gränsen mellan vinter- och vårskådning

Äntligen börjar det ljusna, så väl på fågelfronten som på morgon och kväll. Besöken av fåglar på matningen hemma har minskat men än lönar det sig att skåda på matningen. I Lördags hade jag invasion av gråsiskor. Runt hundra stycken plus lite annat smått och gott, bl a en snösiska och steglits. Månne säsongens sista. På söndagen var jag ute med några andra SOK:are och fotade änder i reningsverksdammarna och letade vårtecken på Lötfälten, med relativt magert resultat i vårfågelsbranschen men visst hopp fanns i form av bl a skogsduva och lite gäss. Petter och Yngve hade dock haft både säd- och bläsgås tidigare på morgonen men de valde att skynda vidare.

I tisdags märktes det redan på morgonen att det skulle kunna bli lite bättre drag i flyttfågelsbranschen. Redan under morgonens hundpromenad hördes gässens kackel i skyn och när jag cyklade till jobbet passerade flera flockar med grågäss och sångsvan över mig. På förmiddagen larmades mindre sångsvan ut från översvämningsmarken vid Gorsingeholm. En cykeltur dit på lunchen i det soliga vårvädret kunde man ju kosta på sig istället för att sitta inne och häcka. Sagt och gjort, väl framme kunde jag hitta de små sångsvanarna relativt lätt bland de knappa hundratalet vanliga sångsvanarna, men det var fler än en som först hade larmats ut. 2 säkra och en osäker som dagen efter kunde bekräftas som den tredje. Förutom sångsvan fanns där även ett litet gäng med bläsgås och lite sädgäss. Idag kompletterades vårfågelskörden med en trana vid Näsbyholmssundet. Man kan väl konstatera att kung Bore har fått ge sig för i år även om det är långt kvar innan den sista sön och isen är borta. Ut med er och skåda för nu är det vår!

Mata eller inte mata gräsänder?

Gott om mat men ändå slagsmål om bitarna. Foto Peter Hennix

Det öppna vattnet vid Tosteröbron är så här års smockfullt med framförallt tjattrande gräsänder. De vet att förr eller senare kommer det brödbitar och annat godis singlande ned, om inte direkt från skyn, så dock från omtänksamma (?) människor. Det finns andra öppna vatten i mälarisen, men där är det inte lika bra tillgång till mat. Gräsänderna stannar där det finns käk. Och det finns det ju gott om vid Tosteröbron.

Till problem hör kanske också antalet gräsänder späds på av överlevande från de kullar som föds upp till prickskjutning...

Gräsänder i "gåsmarsch" mot nedsinglande matbitar vid Tosteröbron. Foto Peter Hennix

Talltita på fågelmatning

Talltita är en celeber gäst på fågelbord på våra breddgrader. I varje fall om man får tro fågelguiden, som norrlänning är jag snarast av uppfattningen att det är en stamgäst om man har matning nära skogen. I lördags passade jag på att spana in matningen vid Rosenfors, Lottesta strax SV Härad. Vi har häst uppstallad på granngården så det faller sig rätt naturligt att hänga med ut när den ska pysslas om. Strömstaren i ån var hemma och matningen vid Rosenfors är stor. Mängder med talgoxe och blåmes, ett par bofinkar och en koltrast. Dessutom fanns det två titor som vid närmare beskådande visade sig vara talltitor. Klockrena faktiskt, vita kinder inte tvådelat vitnyanserade som entita och vingpanelerna lös vitt lång väg. Förhoppningsvis framgår karaktärerna någorlunda av bilden. De stannade inte länge på matningen utan tog ett frö och brände raskt iväg till ett buskage för att demonterade det.

På matningen hemma var det relativt lugnt på lördagen men på söndag efter lunch var det invasion av grönfink, gråsiska, talgoxe, blåmes, domherre, steglits, bofink, stenknäck och fasan samt minst 1 snösiska. Jag ägnade minst 2 timmar åt att hålla koll på dem. Riktigt kul men hopplöst att räkna. Det som är intressant är att jag upplever att besöken vid fågelbordet minskar när temperaturen faller. Borde rimligen vara tvärtom men fåglarna kanske ligger lågt och äter gömda frön när det är riktigt kallt. Vore intressant och veta ifall det är någon som upplever liknande fenomen

Magert fönsterskådande

40-talet sidensvansar i en oxel vid Roggegatan.

Avundas lite "GUUL" och andra med fågelmatningar utanför sin bostad. Tidigare med fritidshus i Sanda kunde jag även vintertid på nära håll beskåda och fotografera många olika fågelarter. Men kring min nuvarande bostad inne i Strängnäs är det ju förbjudet att mata fåglar. Så det blir magert resultat av "fönsterskådandet". Ett glädjande undantag var häromdagen de 40-tal sidensvansar som gorde en snabbvisit i en oxel utanför köksfönstret.
Man kan förstås besök några av de sanktionerade fågelmatningarna vid till exempel Bågskyttebanan och expeditionsbyggnanden på vid Nya kyrkogården. Där kan jag och andra utan egna fågelmatningar den 27–30/ medverka i den riksomfattande fågelinventeringen "Vinterfåglar inpå knuten".
Läs mer på Fågelmatning.

Fågelmatning

Förra helgen hade jag snösiska och till denna helg hade jag förstärkt fågelmatningsinsatsen med sparade äpplen från höstens skörd i hopp om att få in lite trast. Någon rar trast blev det inte men väl en hop med koltrast och några björktrastar. Trastarna är lite intressanta att studera på matningen. De håller nämligen koll på varandra och lägger rätt mycket energi på att jaga varandra för att få godbitarna själva. Helgens höjdpunkt blev istället en förhållandevis stor fågel för att vara fågelbordsfågel. En ringduva, den kom inflygand och satte sig i en björk och spanade innan den efter en 5 min valde att glida ner och börja käka av fågelfrösspillet på marken. Detta är väl ungefär enda gången på året som man går igång på en ringduva I övrigt var det bra drag med flera stenknäckar en bergfink, mycket mes, grönfink och siskor. Där grönsiska ersatte förra helgens snösiska.

Längtan efter snö

I dessa snöfattiga tider får man tröstkryssa gamla kända fåglar som blir till nya årskryss. Vad gör man inte för att ha en anledning att hålla skådandet uppe. Tittar man på rapportstatiken på Svalan så är det extermt många rapporter i förhållande till antalet arter som ses. Visserligen finns det en del godbitar i Sverige men överlag är det inte så mycket att yvas över även om vinterns milda framfart bidrar till att öka på antalet arter som man kan se. Själv hade jag en fantastisk eftermiddag i köket. Med utsikt över en grå-grön-brun trädgård utan snö. Nja inte riktigt faktiskt om man ska vara riktigt kinkig. Besöken vid fågelmatningen i vårat äppelträd var fantasktisk. Bergfink, bofink, steglits, stenknäck, talgoxar och blåmesar. Dessutom några gråsiskor och vad är det då som lyser till vitt i äppelträdet. En vit övergump på siskan. Iihaa äntligen snö, ja snösiska alltså. Till slut har jag lyckats ragga reda på 3 st snösikor efter drygt 2 timmars ivrigt fotande, kikande och letande bland grenar. Dessutom hade jag min hittills första gråsparv på matningen, 6 säsonger tog det men skam den som ger sig. Nästa helg ska jag fortsätta spana ihop om något ännu tyngre. Äpplena ska ut för nu ska det matas trast.