Talltita på fågelmatning

Talltita är en celeber gäst på fågelbord på våra breddgrader. I varje fall om man får tro fågelguiden, som norrlänning är jag snarast av uppfattningen att det är en stamgäst om man har matning nära skogen. I lördags passade jag på att spana in matningen vid Rosenfors, Lottesta strax SV Härad. Vi har häst uppstallad på granngården så det faller sig rätt naturligt att hänga med ut när den ska pysslas om. Strömstaren i ån var hemma och matningen vid Rosenfors är stor. Mängder med talgoxe och blåmes, ett par bofinkar och en koltrast. Dessutom fanns det två titor som vid närmare beskådande visade sig vara talltitor. Klockrena faktiskt, vita kinder inte tvådelat vitnyanserade som entita och vingpanelerna lös vitt lång väg. Förhoppningsvis framgår karaktärerna någorlunda av bilden. De stannade inte länge på matningen utan tog ett frö och brände raskt iväg till ett buskage för att demonterade det.

På matningen hemma var det relativt lugnt på lördagen men på söndag efter lunch var det invasion av grönfink, gråsiska, talgoxe, blåmes, domherre, steglits, bofink, stenknäck och fasan samt minst 1 snösiska. Jag ägnade minst 2 timmar åt att hålla koll på dem. Riktigt kul men hopplöst att räkna. Det som är intressant är att jag upplever att besöken vid fågelbordet minskar när temperaturen faller. Borde rimligen vara tvärtom men fåglarna kanske ligger lågt och äter gömda frön när det är riktigt kallt. Vore intressant och veta ifall det är någon som upplever liknande fenomen