Träffade på ett gäng Stjärtmesar när jag cyklade hem idag på em. Det piggar upp i höst/vintermörkret. Minskar även risken för skådarabstinens efter en vecka på Öland. Även om det aktiva skådandet inte blev så många timmar där nere så piggade det verkligen upp i höstmörkret. Hade förmånen att bl a få se Kungfågelsångare, vinterhämpling, snösparv, skärsnäppa, kaspisk trut och mindre sångsvan på nära håll. Den riktiga höjdpunkten på resan inträffade dock i lördags (6/11) då jag på väg hem från Ottenby stannade till strax norr Näsby (Enetri) i duggregnet för att på ren trots spana igenom en flock med ca 3000 vitkindad gås. Efter 10 s spaning på vit/grå/svarta fåglar lyser det ett rött bröst. En rödhalsad gås! Vackrare fågel får man leta efter. Att den dessutom inte var känd gör minnet så mycket starkare. Konstaterar samtidigt att det står en bil på vägen som verkar innehålla skådare. Rusar i rena upphetsningen över fyndet fram till dem och tjuter ut att det finns en röding på fältet. De får nog ännu högre puls än jag eftersom de inte hitter den. Fram med tuben, lite regn skall den väl tåla. Det är märkligt hur svårt det kan vara att hitta en så pass avvikande fågel i en flock med andra fåglar. Fick ägna en dryg minut åt att hitta igen den med tuben trots att jag visste var den skulle vara. 40 gångers förstoring och ca 80 m håll. Bättre blir det nog inte. Låter de tublösa medskådarna kika sig mätta på den innan tuben räddas från drukningsdöden.
Postad den 08 Nov 2010 kl18:01 av Ulf Gustafsson¶
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar